Löss i stora lass
Jag har än en gång tappat bort laddningssladden till kameran, så vi får nöja oss med bara text.
På balkongen har jag inte lika mycket växter i år som jag haft tidigare. Jag har ett par klematisar som växer upp mot väggen, en liten basilika (en sådanman köper i en plastpåse i matbutiken, men den har klarat sig bra trots det), en mynta som vuxit sig ganska stor och ett paradisträd som brukar stå inne på vintrarna.
I den ena balkonglådan utnyttjar jag att vi nu bor på andra våningen och slipper passerande grannar på nära håll, och odlar jordgubbar. Jag har plockat tre stycken än så länge, och fler är på väg.
Den andra balkonglådan ska jag tömma och göra om snart. Där har jag ett par minibarrträd (vet ej sort) som stått där sedan i höstas och börjar se risiga ut, och mellan dem har jag satt dit ett par knallrosa Kalanchoe tidigt i våras, som även de börjar se trötta ut nu.
Jag tänkte plocka några myntablad för att göra té på häromdagen när jag insåg att plantan inte alls måde bra. Många av bladen hade krullat ihop sig, och andra var bruna och ledsna. Jag tittade närmare på den, men eftersom det var sent på kvällen och på väg att bli mörkt såg jag ingenting alls. Jag drog ut alla mina blomböcker ur bokhyllan och satte mig med dem omkring mig för att söka hjälp hos expertisen.
Vissa av dem var inte till någon hjälp, som boken från femtiotalet som talade om att man inte behöver ha några problem med skadeinsekter längre, eftersom allt blir så enkelt med DDT. Med hjälp av de andra insåg jag snart att det måste vara bladlöss jag hade, även om jag inte sett till några. Vid en närmare undersökning av plantan inne under en lampa såg jag att den myllrade av pyttesmå halvt genomskinliga gröna små löss, och bladlusteorin blev bekräftad.
Alla böcker var eniga om att det bästa man kunde göra var att antingen gnida in bladen med grönspa eller doppa hela växten i en hink med såpa. Jag hade ingen såpa hemma, så jag försökte ge plantan en håd dusch men det hjälpte inte alls. Ingen av de andra växterna verkade i alla fall ha drabbats, och jag isolerade myntan så gott jag kunde på min lilla balkong.
Nästa dag, när jag hade köpt grönsåpa, blandade jag ut den med vatten och fyllde en hink. Ett bra råd när man gör sådant är att först undersöka ifall växten går ner i hinken, och sedan anpassa mängden vatten utifrån växtens volym (heureka!). Jag gjorde ingendera, så jag fick en såpvattensöversvämning på balkongen och en växt där bara själva krukan täcktes av vatten.
Jag orkade inte tvätta av vartenda blad med såpa, utan tog istället in myntan och hinken i badkaret och hällde bara såpvattnet över myntan. Sedan skulle vi åka ut på landet och jag hann inte bära ut växten på balkongen igen, så den fick stå i badkaret och mögla i några dagar men mynta är en så tålig växt att jag litar på att den klarar det med. När jag kom hem kunde jag i vilket fall som helst inte hitta en endaste liten lus på den. Att hälla en hink såpvatten över växten är alltså något som fungerar!
På balkongen har jag inte lika mycket växter i år som jag haft tidigare. Jag har ett par klematisar som växer upp mot väggen, en liten basilika (en sådanman köper i en plastpåse i matbutiken, men den har klarat sig bra trots det), en mynta som vuxit sig ganska stor och ett paradisträd som brukar stå inne på vintrarna.
I den ena balkonglådan utnyttjar jag att vi nu bor på andra våningen och slipper passerande grannar på nära håll, och odlar jordgubbar. Jag har plockat tre stycken än så länge, och fler är på väg.
Den andra balkonglådan ska jag tömma och göra om snart. Där har jag ett par minibarrträd (vet ej sort) som stått där sedan i höstas och börjar se risiga ut, och mellan dem har jag satt dit ett par knallrosa Kalanchoe tidigt i våras, som även de börjar se trötta ut nu.
Jag tänkte plocka några myntablad för att göra té på häromdagen när jag insåg att plantan inte alls måde bra. Många av bladen hade krullat ihop sig, och andra var bruna och ledsna. Jag tittade närmare på den, men eftersom det var sent på kvällen och på väg att bli mörkt såg jag ingenting alls. Jag drog ut alla mina blomböcker ur bokhyllan och satte mig med dem omkring mig för att söka hjälp hos expertisen.
Vissa av dem var inte till någon hjälp, som boken från femtiotalet som talade om att man inte behöver ha några problem med skadeinsekter längre, eftersom allt blir så enkelt med DDT. Med hjälp av de andra insåg jag snart att det måste vara bladlöss jag hade, även om jag inte sett till några. Vid en närmare undersökning av plantan inne under en lampa såg jag att den myllrade av pyttesmå halvt genomskinliga gröna små löss, och bladlusteorin blev bekräftad.
Alla böcker var eniga om att det bästa man kunde göra var att antingen gnida in bladen med grönspa eller doppa hela växten i en hink med såpa. Jag hade ingen såpa hemma, så jag försökte ge plantan en håd dusch men det hjälpte inte alls. Ingen av de andra växterna verkade i alla fall ha drabbats, och jag isolerade myntan så gott jag kunde på min lilla balkong.
Nästa dag, när jag hade köpt grönsåpa, blandade jag ut den med vatten och fyllde en hink. Ett bra råd när man gör sådant är att först undersöka ifall växten går ner i hinken, och sedan anpassa mängden vatten utifrån växtens volym (heureka!). Jag gjorde ingendera, så jag fick en såpvattensöversvämning på balkongen och en växt där bara själva krukan täcktes av vatten.
Jag orkade inte tvätta av vartenda blad med såpa, utan tog istället in myntan och hinken i badkaret och hällde bara såpvattnet över myntan. Sedan skulle vi åka ut på landet och jag hann inte bära ut växten på balkongen igen, så den fick stå i badkaret och mögla i några dagar men mynta är en så tålig växt att jag litar på att den klarar det med. När jag kom hem kunde jag i vilket fall som helst inte hitta en endaste liten lus på den. Att hälla en hink såpvatten över växten är alltså något som fungerar!
