Med blommor och med blader

Tyvärr kom vintern långt innan jag hunnit ta in växterna från balkongen. De fick klara sig bäst de kunde under snö och frost i någon månad, och det gjorde ju de allra flesta inte alls. När jag någon gång i november till slut fick tid och ork att ta mig ut på balkongen, så var det bara att tömma de flesta krukorna rätt ner i soppåsen (vår värd har av någon anledning låst komposten, så nu går allt till brännbart). Några glada överraskningar fick jag dock. Dels var det mina krysantemum i blomlådan, som inte bara överlevt utan faktiskt bildat en ny liten knopp genom snötäcket.

Den andra överlevaren var just myntan. Det mesta av den hade förstås dött för länge sedan, men den hade skickat iväg små sidoskott som verkade trivas finfint med vintern. Även om den mådde fint dittills hade jag inget hopp om att den kunde klara riktigt kalla dagar, så jag tog in den och delade upp den i lagom stora sticklingar, som jag satte i en kruka.

Det här var ett sådant tillfälle när jag borde ha tänkt efter före. När växter ofta inte klarar att sättas ut på balkongen under våren utan långsamt måste inskolas i utomhusvädret, så är det förstås en ännu större chock för en växt att flyttas från -5 till +25 grader. Jag borde ha tagit in växten korta stunder i taget i början, och kanske först haft den i källaren eller till och med kylen istället för i köksfönstret.

Det gjorde jag inte, så jag får skylla mig själv för den onda bråda död som drabbade myntan så fort den kom in i köket. Det är trist, men jag ska i alla fall låta bli att göra samma misstag nästa år. Då kanske jag till och med kan komma ihåg att plocka in växterna innan november.