De var släkt!
Jag frågade på odla.nu:s trädgårdsforumvad min blommande Hängfikus kunde tänkas vara för något, och de var rörande eniga om att det var en Karlbergare jag hade. Då visade jag upp min andra Karlbergare och frågade om den i så fall var något annat (förlåt om jag har långa och tillkrånglade meningar idag, jag håller på och skriver en tenta) men de sade att den nog var en Karlbergare den med. Jag blev förvånad, för växterna ser ganska olika ut och den ena är luddig och den andra slät, men nu har jag fått bevis. Den lilla stulna Karlbergaren, som jag alltid vetat var en sådan, blommar också! Den har likadana blommor som sin hängande kusin, men mycket större och mer imponerande. Det ser ut som en vit Hyacint som växer ut från en gren. Jag blir riktigt imponerad av mina gröna fingrar, jag stal ju sticklingen nu i höstas och hade aldrig trott att den skulle blomma redan, eller överhuvudtaget.
Jag har tagit ett kort på blommorna som jag visar upp här snart, men nu måste jag fortsätta med tentan innan mitt samvete äter upp mig.
Jag har tagit ett kort på blommorna som jag visar upp här snart, men nu måste jag fortsätta med tentan innan mitt samvete äter upp mig.
Det är jag som är Döden
Mina stackars små Kiwi-plantor har kolavippat helt. Jag planterade om två av dem, och den tredje lät jag stå kvar precis som den var men en dag började alla tre sloka och det var ingenting alls att göra åt det. Det är förstås inte rätt årstid att driva upp frön heller, jag kan försöka igen till våren.
Alla alla alla alla är lika bra, de dåliga är lika bra som de bra
Men en del av växterna är inte lika bra som de andra.
Allra sämst är väl min Lavendel, för den har dött helt nu:
Före
Efter
Det var ändå mest en chansning, det var en av de få balkongväxter som mådde okej efter min månadslånga tågluff i somras men precis som de andra var den en bra bit efter i växten. Därför tog jag in den nu till hösten så den kunde få mogna till på riktigt. Den klarade sig i någon månad eller så, men nu när det blev kallt ute så värden slog på elementen så dog den ganska snart. Det känns tråkigt, då den luktade hemskt gott när den levde.
Jag har en Mynta som är ganska risig den också.
Varje gång jag köpte färska örtkryddor i somras så satte jag dem i en kakburk på balkongen när jag ätit upp det mesta på dem. De flesta dog, några klarade sig ett tag men Myntan frodades rejält så när hösten kom drog jag upp de andra halvvissna kryddorna och tänkte att Myntan skulle ta över hela burken.
Tyvärr verkar den inte må så bra, den växer litet dåligt och en del grenar har blivit bruna. Jag hoppas i alla fall att det bara är omställningen i att ha kommit in i värmen och att den snart kommer att repa sig. Jag ska nog sköta om den litet i kväll också, och klippa av det värsta bruna.
Den växt som jag tycker allra allra sämst om mår ganska bra. Den har inte heller gjort mig något personligen utan det är rent rashat. Det är en Bromelia, jag har för mig att det är en Juvelblomma (Guzmania Minor) och den ser ut så här:
Den blommar inte, och det är därför jag hatar den.
Tidigare hade jag en annan Bromelia, en Papegojstjärt (Vriesia) som blommade som den skulle och precis som den skulle började vissna vid jul och fick två nya skott som jag, precis som jag skulle, tog loss och planterade i nya krukor. Där stod de sedan i två och ett halvt år utan att någonting hände över huvud taget förrän de började vissna och bli bruna. Då blev jag sur på dem och slängde bort dem.
Då hade jag dock redan fått moderplantan till den här Juvelblomman, och när den vissnade bort och fick ett skott så kunde jag inte med att bara slänga bort det utan jag provade i alla fall att plantera det. Den här gången var jag mer noggrann än förra gången med att låta skottet växa ganska länge tillsammans med moderplantan innan jag tog loss det och att se till så en del rötter följde med skottet, men än så länge beter sig växten precis som de tidigare Bromeliorna. Den bara står där och ser tråkig ut och det har den gjort varje dag i ett helt år. Rötterna ser bra ut, plantan verkar må bra men ingenting alls händer.
Det står visserligen i mina blomböcker att det kan ta två år innan den blommar, men jag har inget som helst hopp om något åt det hållet. Trots det så kan jag ju inte bara slänga bort en växt som fortfarande lever, så jag gömmer den bakom en gardin och försöker låta bli att tänka på den.
Allra sämst är väl min Lavendel, för den har dött helt nu:
Före
Efter
Det var ändå mest en chansning, det var en av de få balkongväxter som mådde okej efter min månadslånga tågluff i somras men precis som de andra var den en bra bit efter i växten. Därför tog jag in den nu till hösten så den kunde få mogna till på riktigt. Den klarade sig i någon månad eller så, men nu när det blev kallt ute så värden slog på elementen så dog den ganska snart. Det känns tråkigt, då den luktade hemskt gott när den levde.
Jag har en Mynta som är ganska risig den också.
Varje gång jag köpte färska örtkryddor i somras så satte jag dem i en kakburk på balkongen när jag ätit upp det mesta på dem. De flesta dog, några klarade sig ett tag men Myntan frodades rejält så när hösten kom drog jag upp de andra halvvissna kryddorna och tänkte att Myntan skulle ta över hela burken.
Tyvärr verkar den inte må så bra, den växer litet dåligt och en del grenar har blivit bruna. Jag hoppas i alla fall att det bara är omställningen i att ha kommit in i värmen och att den snart kommer att repa sig. Jag ska nog sköta om den litet i kväll också, och klippa av det värsta bruna.
Den växt som jag tycker allra allra sämst om mår ganska bra. Den har inte heller gjort mig något personligen utan det är rent rashat. Det är en Bromelia, jag har för mig att det är en Juvelblomma (Guzmania Minor) och den ser ut så här:
Den blommar inte, och det är därför jag hatar den.
Tidigare hade jag en annan Bromelia, en Papegojstjärt (Vriesia) som blommade som den skulle och precis som den skulle började vissna vid jul och fick två nya skott som jag, precis som jag skulle, tog loss och planterade i nya krukor. Där stod de sedan i två och ett halvt år utan att någonting hände över huvud taget förrän de började vissna och bli bruna. Då blev jag sur på dem och slängde bort dem.
Då hade jag dock redan fått moderplantan till den här Juvelblomman, och när den vissnade bort och fick ett skott så kunde jag inte med att bara slänga bort det utan jag provade i alla fall att plantera det. Den här gången var jag mer noggrann än förra gången med att låta skottet växa ganska länge tillsammans med moderplantan innan jag tog loss det och att se till så en del rötter följde med skottet, men än så länge beter sig växten precis som de tidigare Bromeliorna. Den bara står där och ser tråkig ut och det har den gjort varje dag i ett helt år. Rötterna ser bra ut, plantan verkar må bra men ingenting alls händer.
Det står visserligen i mina blomböcker att det kan ta två år innan den blommar, men jag har inget som helst hopp om något åt det hållet. Trots det så kan jag ju inte bara slänga bort en växt som fortfarande lever, så jag gömmer den bakom en gardin och försöker låta bli att tänka på den.
Nu blommar det!
Min Hängfikus blommar!
(Ursäkta kamerakvallan)
Det här borde betyda att Hängfikusen inte alls är någon Hängfikus. Vad kan det vara då?
Jag har varit flitig de senaste dagarna. En bänk som jag haft växter på på balkongen flyttade jag innanför balkongdörren och satte bland annat Gummiträdet på. Då bänken blivit hemskt ful av att stå på balkongen köpte jag en bit vaxduk och tejpade dit, det blev riktigt stiligt:
Före Efter
Gummiträdet planterade jag om i en litet större kruka idag, och då planterade jag också de sticklingar som tagit sig i nya egna krukor.
Så här full var min sticklingskruka förut (eller egentligen ännu fullare, för den här bilden är ganska gammal):
Så jag lade ut min stora röda planteringsvaxduk (vaxduk är bra till det mesta) och mina jordpåsar och började göra i ordning krukor med litet lecakulor i botten, så ett lager vanlig blomjord och överst såjord för att rötterna ska få rätt jord i rätt tid.
Jag är orolig för min blomjord, den hade legat ute i regnet då jag köpte den för någon månad sedan så all jord var dyvåt, och den har fortfarande inte torkat. Nu tycker jag att de luktar litet underligt också...
Allt blev i alla fall fint till sist:
I översta raden finns vandrande Judinna och "Hängfikus". I mellanraden står en Klätterkalla, två små plantor som vuxit ur kiwifrön jag sått och en Gullbladsranka. Längst fram står en liten Murgröna.
Här kommer bilden på Monstera-skottet, och när jag tog det såg jag att det fått ett till. Alla mina plantor växer som galningar nu, så borde det verkligen inte vara men så ligger det till.
(Ursäkta kamerakvallan)
Det här borde betyda att Hängfikusen inte alls är någon Hängfikus. Vad kan det vara då?
Jag har varit flitig de senaste dagarna. En bänk som jag haft växter på på balkongen flyttade jag innanför balkongdörren och satte bland annat Gummiträdet på. Då bänken blivit hemskt ful av att stå på balkongen köpte jag en bit vaxduk och tejpade dit, det blev riktigt stiligt:
Före Efter
Gummiträdet planterade jag om i en litet större kruka idag, och då planterade jag också de sticklingar som tagit sig i nya egna krukor.
Så här full var min sticklingskruka förut (eller egentligen ännu fullare, för den här bilden är ganska gammal):
Så jag lade ut min stora röda planteringsvaxduk (vaxduk är bra till det mesta) och mina jordpåsar och började göra i ordning krukor med litet lecakulor i botten, så ett lager vanlig blomjord och överst såjord för att rötterna ska få rätt jord i rätt tid.
Jag är orolig för min blomjord, den hade legat ute i regnet då jag köpte den för någon månad sedan så all jord var dyvåt, och den har fortfarande inte torkat. Nu tycker jag att de luktar litet underligt också...
Allt blev i alla fall fint till sist:
I översta raden finns vandrande Judinna och "Hängfikus". I mellanraden står en Klätterkalla, två små plantor som vuxit ur kiwifrön jag sått och en Gullbladsranka. Längst fram står en liten Murgröna.
Här kommer bilden på Monstera-skottet, och när jag tog det såg jag att det fått ett till. Alla mina plantor växer som galningar nu, så borde det verkligen inte vara men så ligger det till.
Den som tar han har
Människor stjäl saker på jobbet. De tar pennor, häftapparater och jag har en kompis som brukade ta med sig brödlimpor hem. Jag är oftast en väldigt ärlig person, men jag går alltid runt på äldreboendet där jag arbetar och spanar efter skott som jag kan ta. Alla vet att stulna sticklingar blir de bästa plantorna, och dessutom får jag en spännande och hemlig stund då jag spanar över axeln och snabbt böjer mig fram och nyper av ett blad eller en topp. Det är egentligen inte alls säsong för att ta sticklingar nu, men jag kan bara inte låta bli.
Jag har snattat en hel del, många har dött i fickan innan jag hunnit ta hem dem och sätta dem i vatten och en del har dött efter det, men två plantor som jag tog i augusti lever och frodas.
Den ena tror jag är en Karlbergia (eller Karlbergare eller Svensk Murgröna eller Springpojke) (Plectranthus Verticillatus Druce).
Karlbergian är tydligen en riktigt gammaldags växt, och vill som de flesta sådana stå svalare på vintern. Det kan jag tyvärr inte låta den göra (åh vad jag önskar mig en inglasad balkong!), men har jag tur så klarar den sig ändå. Den ska vattnas måttligt och få torka ut litet mellan vattningarna, och bör beskäras på hösten.
Den andra tjuvade sticklingen vet jag inte alls vad den är för något. Den ser i alla fall ut så här:
I och med att den trivs på ett äldreboende så förmodar jag att den är tålig och inte ska vattnas för ofta, men det är allt jag känner till om den.
Nu i förrgår tog jag en topp av en Jul- eller Novemberkaktus som jag satte i min sticklingskruka, nu får jag se om det blir något av den.
Ni ska förresten inte bli arga för att jag skadar växterna jag stjäl ifrån, jag är noga med att bara ta skott där det inte märks. Dessutom verkar jag vara den enda som vattnar växterna, så vore det inte för mig så skulle de vara döda i alla fall.
Jag har snattat en hel del, många har dött i fickan innan jag hunnit ta hem dem och sätta dem i vatten och en del har dött efter det, men två plantor som jag tog i augusti lever och frodas.
Den ena tror jag är en Karlbergia (eller Karlbergare eller Svensk Murgröna eller Springpojke) (Plectranthus Verticillatus Druce).
Karlbergian är tydligen en riktigt gammaldags växt, och vill som de flesta sådana stå svalare på vintern. Det kan jag tyvärr inte låta den göra (åh vad jag önskar mig en inglasad balkong!), men har jag tur så klarar den sig ändå. Den ska vattnas måttligt och få torka ut litet mellan vattningarna, och bör beskäras på hösten.
Den andra tjuvade sticklingen vet jag inte alls vad den är för något. Den ser i alla fall ut så här:
I och med att den trivs på ett äldreboende så förmodar jag att den är tålig och inte ska vattnas för ofta, men det är allt jag känner till om den.
Nu i förrgår tog jag en topp av en Jul- eller Novemberkaktus som jag satte i min sticklingskruka, nu får jag se om det blir något av den.
Ni ska förresten inte bli arga för att jag skadar växterna jag stjäl ifrån, jag är noga med att bara ta skott där det inte märks. Dessutom verkar jag vara den enda som vattnar växterna, så vore det inte för mig så skulle de vara döda i alla fall.
Hos Strindberg skålar de också mycket
Bästa grejen jag gjort för mina växter på sistone är att jag satt ut skålar med vatten bland dem. Det höjer luftfuktigheten, och i och med att allt vatten i en skål är borta på en vecka så tror jag att det höjer den ganska mycket och att det behövs. Nu på vintern är det extra bra, dels för att luften är torrare och dels för att elementet under fönstret (som inte alls är bra för växterna) slås på och gör så vattnet dunstar ännu snabbare.
Igår köpte jag en Fikus, men jag har tappat bort laddaren till min kamera så ni får inte se den. Den ser i alla fall helt vanlig ut.
Personalen i mina blomsterhandlar (inte Kvibergs Blommor, utan de små blomsterhandlarna i Kortedala och Rymdtorget) är förresten ganska så okunnig och dålig. Då jag frågar om plantan är ett Gummiträd så svarar damen "Nej, det är något slags fikusväxt, tror jag". Då får man googla och bläddra i böcker och ta reda på att det förstås är ett Gummiträd, en Ficus Elastica.
I mina böcker står också att plantan kan växa 60-100 cm på ett år, hurra! Jag måste dock vara försiktig med vattningen nu under vintern, det verkar vara den enda svårigheten med fikusen.
Igår köpte jag en Fikus, men jag har tappat bort laddaren till min kamera så ni får inte se den. Den ser i alla fall helt vanlig ut.
Personalen i mina blomsterhandlar (inte Kvibergs Blommor, utan de små blomsterhandlarna i Kortedala och Rymdtorget) är förresten ganska så okunnig och dålig. Då jag frågar om plantan är ett Gummiträd så svarar damen "Nej, det är något slags fikusväxt, tror jag". Då får man googla och bläddra i böcker och ta reda på att det förstås är ett Gummiträd, en Ficus Elastica.
I mina böcker står också att plantan kan växa 60-100 cm på ett år, hurra! Jag måste dock vara försiktig med vattningen nu under vintern, det verkar vara den enda svårigheten med fikusen.
Andra fina
Min Hibiskus (Hibiscus Rosea Sinensis) är fantastiskt stilig den med, men jag köpte den ganska nyligt så jag får se om blommorna kommer tillbaka nästa år.
Så här såg den ut för någon vecka sedan, men nu har blommorna vissnat och trillat av.
Den stora Hibiskussvårigheten under vintern blir att inte övervattna den. Det ska, enligt mina blomböcker, ge den färre blommor på sommaren.
Jag är också förtjust i en växt i köket.
Jag tror att det är en Fredsgrönska (Peperomia Obtusifolia), men jag är inte helt hundra på det för den har aldrig haft några av de små blommorna som ska finnas och se ut så här:
(Foto från www.plantoftheweek.org)
Ändå verkar den må bra (eller ha mått bra tills helt nyligt, nu har bladen börjat bli gulbruna och fula) och den har växt som ett ogräs. Den är fantastisk att ta sticklingar av, man sticker bara ned ett blad i såjord och väntar så kommer det garanterat upp en fin växt fort och bra. Den är lättskött också och behöver inte vattnas så ofta.
Här är två småplantor som jag fått av sticklingar:
Den första är litet pluttig men den andra tycker jag är riktigt tjusig. Får jag fullt i fönstren så ska jag nog byta ut moderplantan mot den.
Jag har en Australiensisk Bönplanta (Castanospermum Australe) som varit trogen, trevlig och välmående ett bra tag. När den i somras började växa rejält så blev jag riktigt förtjust i den.
Från början hade den bönlika utväxter mot jorden vid stammarna, men efter ett tag dog de och lossnade (kanske jag petade på dem litet också, för att se vad som fanns inuti). Det har uppenbarligen inte gjort något alls, den mår hur bra som helst och är även den lättskött och tålig.
Jag märker att alla mina favoriter är de som vuxit helt utan kontroll, och det har min Hängfikus (Ficus Pumila) också. Jag tror åtminstone att det är en Hängfikus, men jag är inte säker på det heller.
Den är alltså helt enorm, och den måste jag också beskära stenhårt nu till våren. Det är synd, då den tillsammans med de andra ampelväxterna i vardagsrumsfönstret fungerar är ett perfekt insynsskydd som inte är lika fult som de vita plastfilmerna med tulpaner på som man kan köpa på Designtorget. Så här fullt är det i fönstret nu:
Jag har ändå varit tvungen att klippa av några grenar av fikusen, då de började vira in sig i de andra plantorna och störa dem för mycket. I en riktigt gammal blombok jag har stod det att man kunde hindra växtsafterna från att blöda ut genom att bränna stumparna med tändstickor, så det provade jag den här gången. Jag har itne fått några resultat av det ännu, men spännande är det. Så här ser en avklippt och bränd stump ut:
De allra finaste
Allra finast är min Monstera. Den är också nästan nyast.
Jag har önskat mig en Monstera ett bra tag, och då jag hittade en trevlig bambupiedestal så gjorde jag slag i saken och inhandlade en (på Kvibergs Blommor, världens mysigaste handelsträdgård. De har katter som springer runt överallt, och skämtar göteborgskt då man köper något. Dessutom ligger affären nära spårvagnshållplatsen).
Monsteran är tålig och fin och ska enligt mina böcker kunna bli enorm och leva för evigt.
Det jag fick lära mig då jag köpte den är att den heter MONstera, med betoning på första stavelsen (som monster-a) och inte på andra, som jag trott.
Nu har den börjat få ett nytt skott (ootroligt spännande, som Gunde säger), men då fotot är någon vecka gammalt så syns det inte där.
Det jag är osäker på rörande Monsteran är luftrötterna. Enligt vissa böcker ska de absolut inte skadas, är ytterst känsliga och ska försiktigt försiktigt ledas ned i jorden eller en skål med vatten. Enligt andra kan man bara klippa av dem
Näst finast är nog min Bägarranka (Dipladenia Splendens/ Mandevilla Splendens).
Den skulle ha varit bättre om den hade blommat någon gång sedan jag köpte den, och om den inte lutat så förfärligt. När som helst välter den (jag ska ta ett kort på den från sidan så lutningen syns ordentligt). Jag tycker ändå om den, mest för att den är så stor och trevlig.
Att den är det beror väl mest på missskötsel. Jag har aldrig kunnat förmå mig till att beskära mina växter ordentligt, och då blir det som det vart och sedan välter krukorna. Nu har jag i alla fall (som synes) satt en spaljé på baksidan som jag hoppas ska ge litet stöd, men den lutar lika mycket den så jag tror inte att det kommer att fungera. Bättre är nog att jag vänt på den så den fula spaljésidan är vänd mot fönstret och solen. Nu är det bara att hålla tummarna och vänta till våren, då jag ska klippa till den (och det mesta jag har i fönstret) ordentligt. Då ska jag plantera om den också, och sedan hoppas jag på blommor till sommaren. Den har hemskt fina rosa blommor. Välskött och ansad ska den se ut så här:
(Foto från www.junglespots.se)
Det tycker jag är litet åt det tråkiga hållet, så så hårt ska jag akta mig för att klippa min.
Trea kommer min Femudding (Pentas) som också lutar rejält (det är ganska många som gör det märkte jag då jag tog ut dem ur fönstret för att fotografera dem. Nu försöker jag vända på dem, det är det första bra som kommit ur bloggen. Det första dåliga är att klockan är elva nu och jag ska jobba sju i morgon bitti).
Den är jag fantastiskt stolt över, då den började som ett litet frö och nu är en halvmeter och blommar och ser bra ut. Den är även hemskt praktisk, då den slokar och ser ut som dödens lammunge direkt när den känner sig litet torr, så jag aldrig glömmer bort att vattna den och dess grannar.
Jag är ändå litet orolig för den nu, för en del blad har blivit hängande och reser sig inte igen då den vattnas. Vissa ser litet skrynkliga ut också. Jag vet att skrynkliga blad kan tyda på bladlöss, men jag har försökt titta efter sådana och inte hittat några alls. Först trodde jag att skrynklorna berodde på att bladen fick vatten på sig då jag spritade andra växter i närheten, och det är fortfarande möjligt att det är så, men i mina böcker står det att den mår bra av att spritas så jag tycker att det vore konstigt om hopkrullandet beodde på det. Det är alltså ett mysterium.
Femuddingen har också varit storinspirerande i min Big Quest för att våga toppa och beskära, då jag sett hur mycket buskigare och tätare den har blivit av att jag nypt av de vissnade blommorna.
Jag har önskat mig en Monstera ett bra tag, och då jag hittade en trevlig bambupiedestal så gjorde jag slag i saken och inhandlade en (på Kvibergs Blommor, världens mysigaste handelsträdgård. De har katter som springer runt överallt, och skämtar göteborgskt då man köper något. Dessutom ligger affären nära spårvagnshållplatsen).
Monsteran är tålig och fin och ska enligt mina böcker kunna bli enorm och leva för evigt.
Det jag fick lära mig då jag köpte den är att den heter MONstera, med betoning på första stavelsen (som monster-a) och inte på andra, som jag trott.
Nu har den börjat få ett nytt skott (ootroligt spännande, som Gunde säger), men då fotot är någon vecka gammalt så syns det inte där.
Det jag är osäker på rörande Monsteran är luftrötterna. Enligt vissa böcker ska de absolut inte skadas, är ytterst känsliga och ska försiktigt försiktigt ledas ned i jorden eller en skål med vatten. Enligt andra kan man bara klippa av dem
Näst finast är nog min Bägarranka (Dipladenia Splendens/ Mandevilla Splendens).
Den skulle ha varit bättre om den hade blommat någon gång sedan jag köpte den, och om den inte lutat så förfärligt. När som helst välter den (jag ska ta ett kort på den från sidan så lutningen syns ordentligt). Jag tycker ändå om den, mest för att den är så stor och trevlig.
Att den är det beror väl mest på missskötsel. Jag har aldrig kunnat förmå mig till att beskära mina växter ordentligt, och då blir det som det vart och sedan välter krukorna. Nu har jag i alla fall (som synes) satt en spaljé på baksidan som jag hoppas ska ge litet stöd, men den lutar lika mycket den så jag tror inte att det kommer att fungera. Bättre är nog att jag vänt på den så den fula spaljésidan är vänd mot fönstret och solen. Nu är det bara att hålla tummarna och vänta till våren, då jag ska klippa till den (och det mesta jag har i fönstret) ordentligt. Då ska jag plantera om den också, och sedan hoppas jag på blommor till sommaren. Den har hemskt fina rosa blommor. Välskött och ansad ska den se ut så här:
(Foto från www.junglespots.se)
Det tycker jag är litet åt det tråkiga hållet, så så hårt ska jag akta mig för att klippa min.
Trea kommer min Femudding (Pentas) som också lutar rejält (det är ganska många som gör det märkte jag då jag tog ut dem ur fönstret för att fotografera dem. Nu försöker jag vända på dem, det är det första bra som kommit ur bloggen. Det första dåliga är att klockan är elva nu och jag ska jobba sju i morgon bitti).
Den är jag fantastiskt stolt över, då den började som ett litet frö och nu är en halvmeter och blommar och ser bra ut. Den är även hemskt praktisk, då den slokar och ser ut som dödens lammunge direkt när den känner sig litet torr, så jag aldrig glömmer bort att vattna den och dess grannar.
Jag är ändå litet orolig för den nu, för en del blad har blivit hängande och reser sig inte igen då den vattnas. Vissa ser litet skrynkliga ut också. Jag vet att skrynkliga blad kan tyda på bladlöss, men jag har försökt titta efter sådana och inte hittat några alls. Först trodde jag att skrynklorna berodde på att bladen fick vatten på sig då jag spritade andra växter i närheten, och det är fortfarande möjligt att det är så, men i mina böcker står det att den mår bra av att spritas så jag tycker att det vore konstigt om hopkrullandet beodde på det. Det är alltså ett mysterium.
Femuddingen har också varit storinspirerande i min Big Quest för att våga toppa och beskära, då jag sett hur mycket buskigare och tätare den har blivit av att jag nypt av de vissnade blommorna.
Blogg
Nu har jag en blogg. Eller kanske är det mina växter som har en blogg. Jag vill bara ha koll på hur de mår, och har de en blogg så får jag se det.
