Alla alla alla alla är lika bra, de dåliga är lika bra som de bra
Men en del av växterna är inte lika bra som de andra.
Allra sämst är väl min Lavendel, för den har dött helt nu:
Före
Efter
Det var ändå mest en chansning, det var en av de få balkongväxter som mådde okej efter min månadslånga tågluff i somras men precis som de andra var den en bra bit efter i växten. Därför tog jag in den nu till hösten så den kunde få mogna till på riktigt. Den klarade sig i någon månad eller så, men nu när det blev kallt ute så värden slog på elementen så dog den ganska snart. Det känns tråkigt, då den luktade hemskt gott när den levde.
Jag har en Mynta som är ganska risig den också.
Varje gång jag köpte färska örtkryddor i somras så satte jag dem i en kakburk på balkongen när jag ätit upp det mesta på dem. De flesta dog, några klarade sig ett tag men Myntan frodades rejält så när hösten kom drog jag upp de andra halvvissna kryddorna och tänkte att Myntan skulle ta över hela burken.
Tyvärr verkar den inte må så bra, den växer litet dåligt och en del grenar har blivit bruna. Jag hoppas i alla fall att det bara är omställningen i att ha kommit in i värmen och att den snart kommer att repa sig. Jag ska nog sköta om den litet i kväll också, och klippa av det värsta bruna.
Den växt som jag tycker allra allra sämst om mår ganska bra. Den har inte heller gjort mig något personligen utan det är rent rashat. Det är en Bromelia, jag har för mig att det är en Juvelblomma (Guzmania Minor) och den ser ut så här:
Den blommar inte, och det är därför jag hatar den.
Tidigare hade jag en annan Bromelia, en Papegojstjärt (Vriesia) som blommade som den skulle och precis som den skulle började vissna vid jul och fick två nya skott som jag, precis som jag skulle, tog loss och planterade i nya krukor. Där stod de sedan i två och ett halvt år utan att någonting hände över huvud taget förrän de började vissna och bli bruna. Då blev jag sur på dem och slängde bort dem.
Då hade jag dock redan fått moderplantan till den här Juvelblomman, och när den vissnade bort och fick ett skott så kunde jag inte med att bara slänga bort det utan jag provade i alla fall att plantera det. Den här gången var jag mer noggrann än förra gången med att låta skottet växa ganska länge tillsammans med moderplantan innan jag tog loss det och att se till så en del rötter följde med skottet, men än så länge beter sig växten precis som de tidigare Bromeliorna. Den bara står där och ser tråkig ut och det har den gjort varje dag i ett helt år. Rötterna ser bra ut, plantan verkar må bra men ingenting alls händer.
Det står visserligen i mina blomböcker att det kan ta två år innan den blommar, men jag har inget som helst hopp om något åt det hållet. Trots det så kan jag ju inte bara slänga bort en växt som fortfarande lever, så jag gömmer den bakom en gardin och försöker låta bli att tänka på den.
Allra sämst är väl min Lavendel, för den har dött helt nu:
Före
Efter
Det var ändå mest en chansning, det var en av de få balkongväxter som mådde okej efter min månadslånga tågluff i somras men precis som de andra var den en bra bit efter i växten. Därför tog jag in den nu till hösten så den kunde få mogna till på riktigt. Den klarade sig i någon månad eller så, men nu när det blev kallt ute så värden slog på elementen så dog den ganska snart. Det känns tråkigt, då den luktade hemskt gott när den levde.
Jag har en Mynta som är ganska risig den också.
Varje gång jag köpte färska örtkryddor i somras så satte jag dem i en kakburk på balkongen när jag ätit upp det mesta på dem. De flesta dog, några klarade sig ett tag men Myntan frodades rejält så när hösten kom drog jag upp de andra halvvissna kryddorna och tänkte att Myntan skulle ta över hela burken.
Tyvärr verkar den inte må så bra, den växer litet dåligt och en del grenar har blivit bruna. Jag hoppas i alla fall att det bara är omställningen i att ha kommit in i värmen och att den snart kommer att repa sig. Jag ska nog sköta om den litet i kväll också, och klippa av det värsta bruna.
Den växt som jag tycker allra allra sämst om mår ganska bra. Den har inte heller gjort mig något personligen utan det är rent rashat. Det är en Bromelia, jag har för mig att det är en Juvelblomma (Guzmania Minor) och den ser ut så här:
Den blommar inte, och det är därför jag hatar den.
Tidigare hade jag en annan Bromelia, en Papegojstjärt (Vriesia) som blommade som den skulle och precis som den skulle började vissna vid jul och fick två nya skott som jag, precis som jag skulle, tog loss och planterade i nya krukor. Där stod de sedan i två och ett halvt år utan att någonting hände över huvud taget förrän de började vissna och bli bruna. Då blev jag sur på dem och slängde bort dem.
Då hade jag dock redan fått moderplantan till den här Juvelblomman, och när den vissnade bort och fick ett skott så kunde jag inte med att bara slänga bort det utan jag provade i alla fall att plantera det. Den här gången var jag mer noggrann än förra gången med att låta skottet växa ganska länge tillsammans med moderplantan innan jag tog loss det och att se till så en del rötter följde med skottet, men än så länge beter sig växten precis som de tidigare Bromeliorna. Den bara står där och ser tråkig ut och det har den gjort varje dag i ett helt år. Rötterna ser bra ut, plantan verkar må bra men ingenting alls händer.
Det står visserligen i mina blomböcker att det kan ta två år innan den blommar, men jag har inget som helst hopp om något åt det hållet. Trots det så kan jag ju inte bara slänga bort en växt som fortfarande lever, så jag gömmer den bakom en gardin och försöker låta bli att tänka på den.
Kommentarer
Postat av: Natalie Portman
It is the coolest site,keep so!
Trackback
