Med blommor och med blader

Allra finast är min Monstera. Den är också nästan nyast.






















Jag har önskat mig en Monstera ett bra tag, och då jag hittade en trevlig bambupiedestal så gjorde jag slag i saken och inhandlade en (på Kvibergs Blommor, världens mysigaste handelsträdgård. De har katter som springer runt överallt, och skämtar göteborgskt då man köper något. Dessutom ligger affären nära spårvagnshållplatsen).
Monsteran är tålig och fin och ska enligt mina böcker kunna bli enorm och leva för evigt.
Det jag fick lära mig då jag köpte den är att den heter MONstera, med betoning på första stavelsen (som monster-a) och inte på andra, som jag trott.
Nu har den börjat få ett nytt skott (ootroligt spännande, som Gunde säger), men då fotot är någon vecka gammalt så syns det inte där.
Det jag är osäker på rörande Monsteran är luftrötterna. Enligt vissa böcker ska de absolut inte skadas, är ytterst känsliga och ska försiktigt försiktigt ledas ned i jorden eller en skål med vatten. Enligt andra kan man bara klippa av dem

---

Näst finast är nog min Bägarranka (Dipladenia Splendens/ Mandevilla Splendens).

 

Den skulle ha varit bättre om den hade blommat någon gång sedan jag köpte den, och om den inte lutat så förfärligt. När som helst välter den (jag ska ta ett kort på den från sidan så lutningen syns ordentligt). Jag tycker ändå om den, mest för att den är så stor och trevlig.
Att den är det beror väl mest på missskötsel. Jag har aldrig kunnat förmå mig till att beskära mina växter ordentligt, och då blir det som det vart och sedan välter krukorna. Nu har jag i alla fall (som synes) satt en spaljé på baksidan som jag hoppas ska ge litet stöd, men den lutar lika mycket den så jag tror inte att det kommer att fungera. Bättre är nog att jag vänt på den så den fula spaljésidan är vänd mot fönstret och solen. Nu är det bara att hålla tummarna och vänta till våren, då jag ska klippa till den (och det mesta jag har i fönstret) ordentligt. Då ska jag plantera om den också, och sedan hoppas jag på blommor till sommaren. Den har hemskt fina rosa blommor. Välskött och ansad ska den se ut så här:


(Foto från www.junglespots.se)

Det tycker jag är litet åt det tråkiga hållet, så så hårt ska jag akta mig för att klippa min.

---

Trea kommer min Femudding (Pentas) som också lutar rejält (det är ganska många som gör det märkte jag då jag tog ut dem ur fönstret för att fotografera dem. Nu försöker jag vända på dem, det är det första bra som kommit ur bloggen. Det första dåliga är att klockan är elva nu och jag ska jobba sju i morgon bitti).



Den är jag fantastiskt stolt över, då den började som ett litet frö och nu är en halvmeter och blommar och ser bra ut. Den är även hemskt praktisk, då den slokar och ser ut som dödens lammunge direkt när den känner sig litet torr, så jag aldrig glömmer bort att vattna den och dess grannar.
Jag är ändå litet orolig för den nu, för en del blad har blivit hängande och reser sig inte igen då den vattnas. Vissa ser litet skrynkliga ut också. Jag vet att skrynkliga blad kan tyda på bladlöss, men jag har försökt titta efter sådana och inte hittat några alls. Först trodde jag att skrynklorna berodde på att bladen fick vatten på sig då jag spritade andra växter i närheten, och det är fortfarande möjligt att det är så, men i mina böcker står det att den mår bra av att spritas så jag tycker att det vore konstigt om hopkrullandet beodde på det. Det är alltså ett mysterium.
Femuddingen har också varit storinspirerande i min Big Quest för att våga toppa och beskära, då jag sett hur mycket buskigare och tätare den har blivit av att jag nypt av de vissnade blommorna.