Med blommor och med blader

Jag var hemma hos min pappa i Luleå på nyår och lämnade de stackars växterna i min pojkväns vård i nästan två veckor. Jag trodde att det skulle gå bra nu då det var vinter och han bara skulle behöva vattna dem två gånger eller så, men det gjorde det inte.
Pojkvännen talade om att han vägrade sticka ned fingret i jorden för att känna om det var blött, men jag hittade ett knep i en nyinköpt krukväxtbok: Man behöver bara röra jorden lätt och känna om den är varm eller kall, är den varm ska den vattnas och är den kall ska den det inte. Pojkvännen tyckte fortfarande att det lät väldigt jobbigt, men lovade att försöka komma ihåg. Det gjorde han, några dagar innan jag kom hem vattnade han växterna ganska bra, men då var alldeles för sent för min fina Femudding.
Den var nästan alldeles uttorkad, och jag var tvungen att bryta av (jag ska klippa till det snyggare idag) alla de översta grenarna. Den var nästan en meter hög, sådd från frö dessutom, och nu är den en decimeter. Den decimetern är åtminstone frisk och kry, men det är väldigt väldigt ledsamt.
Allt annat mår dock ganska bra, och jag är så glad att se pojkvännen igen att jag förlåter honom till och med det här.

Jag har i alla fall fått med mig en massa nya små sticklingar från pappa, de verkar ha klarat flygresan bra i en plastpåse med en blöt pappersbit och om jag hinner för en del skolarbete som jag borde göra nu så ska jag plantera dem ordentligt idag.